En dag träffar du drömkillen och får ett eget lyckligt slut.

Varenda film och varenda berättelse ber oss att vänta på det.

Vändningen.

Den oväntade kärleksförklaringen.

Undantaget som bekräftar regeln.

Men om man bara tänker på lyckliga slut , kan vi inte tyda signalerna.

Vi ser inte vilka som vill ha oss, vilka som stannar och vilka som lämnar oss.

Ett lyckligt slut kanske inte har en drömprins.

Det kanske är man själv... på egen hand som går vidare.

Som är öppen för något bättre i framtiden.

Ett lyckligt slut kanske faktiskt är... att gå vidare.

Eller så är ett lyckligt slut trots alla som aldrig ringde.

Allt pinsamt, alla feltolkade singnaler och all förödmjukelse

Att man aldrig slutade hoppas.

och jag hoppas fotfarande....

Jag har total brist på allt!
Brist på idéer, humör, saker att göra m.m...
Jag går alldeles för fort fram i tankarna, försöker planera saker som inte ens har hänt än... vad sysslar jag med?
Jag är så trött på mig själv, jag är trött på att ha det såhär!
Kan det bara för en gångs skull hända något bra?! Give me a ticket anywere...
Imorgon kommer det bli en skit morgon, jag är redan på inte bra humör och det kommer hålla i sig!

Varför var allt så mycket roligare förut?

Halloween festen då jävlar... då blir de både de ena och andra!